Årets första trädgårdsdag!

Efter gråa blåsdagar då temperaturen knappt lyckats ta sig över nollan kommer äntligen en "riktig vårdag". Visserligen fortfarande blåsig, och molnen vandrar över himlen, men termometern visar +9 i skuggan! Visst är man svältfödd på värme!
Snön är rejält hopfrusen på morgonen, så jag går runt bland de rabatter som töat fram lite och städar ihop lite skräp och fjolårspinnar. Snön är fortfarande på sina ställen 30-40 cm djup, så det är skönt att kunna gå på skaren. Katten gör mig sällskap. Storspovarna, Västerbottens landskapsfågel, övar på sina drillar, och det känns ändå helt ok med vår. Det blir inte mycket gjort, men jag har i alla fall haft årets första trädgårdsdag!!!
Har beskurit pärlhagtornet och bökat ut trädgårdsmöbler, stora jobbiga krukor och annat tjafs ur växthuset. Snart nog ska det gå att ställa i ordning bubbelplast, hyllor och värme så att jag kan ta ut plantorna. Tänk att det aldrig ska gå att göra i ordning redan på hösten... Och att ingen fattat att ett växthus INTE är ett förråd...

Sommarminne

Bläddrar i bilder från i somras! Det känns svårt att fatta att det såg ut så här där snön nu legat meterdjup! Det första "riktiga" trädgårdslandet jag haft. Gjorde det ordentligt med upphöjda, djupgrävda bäddar. Otrolig växtkraft! Längtar redan efter att få skörda sommarens första morot!

Det gror...vår på väg!

Plötsligt kommer vårtecknen! "Igår" kall vinter och snöfall, idag +5 i skuggan, takdropp och fågelkvitter! Det går åt rätt håll i alla fall...
Inomhusvårbruket går framåt; det gror i byttor och krukor! Guldalströmeria, grönliljor (i massor...små "grässtrån"), backsippor i olika färger, dahlior, alpmynta, olika penstemon...
EN MASSA små plantor bligar mot växtbelysningen ute i garaget. Var ska alla dessa rymmas då? Angenäma problem för vårlängtande vinterodlare. Men varför kan man inte helt måttfullt så bara några sorter? Fast jag HAR ju bara sått NÅGRA i år... bara 46 sorter, än...!

Snöläget sista mars 2010

Kravlade mig upp i snödrivan för att dokumentera snösituationen i Torsfäboda. Ja, vad säger man...Det dröjer innan gräsmattan behöver klippas i alla fall!
Att det inte snöat på flera dagar nu måste ses som ett rejält vårtecken!

Min mammas pelargoner

Nu har min mamma flyttat in på demensboende! Med sorg i sinnet konstaterar jag att livet aldrig blir som man tror eller planerar. Det är grymt att bli lurad på livet, och att sakna och sörja någon som ännu lever, men ändå inte finns... Vad blev det kvar? Jo, små små glimtar, stunder av närvaro och kontakt. Man får glädjas åt de små stunderna. Men det är väl så; livets stora händelser är alla uppbyggda av små, små ögonblick!
I källaren i huset stod de kvar, mammas pelargoner. Förra sommaren kom de nog aldrig ut i solskenet, utan stod kvar i källarsvalkan och töjde sig mot fönstret. Otroligt nog har många klarat sig! Mamma har alltid haft många och jättefina pelargoner, men de senaste åren har sjukdomen sakta men säkert gjort att alla tidigare intressen och omsorger raderats.
Jag tog med överlevarna hem!! Försiktigt ska de nu väckas till liv. De hade magra gröna skott, och några blommade till och med i källaren. (Troligen i ren desperation!) Får väl se om de klarar omställningen.

Ordning!

Loppisfyndet för 100:- blev en perfekt låda för fröpåsarna!



Lådan är indelad i olika fack för ettåringar, perenner & grönsaksfröer. Etiketter, penna & anteckningsbok finns alltid på plats!

Under snön

Trädgården ligger gömd under ett tjockt täcke av snö, oåtkomlig. "Bara" -27 imorse när jag gick till lagårn, igår var det -31. Tungt och trögt att leva, och att få maskiner och vatten till djuren att fungera..
När jag gick in efter morgonmjölkningen kvittrade småfåglarna som tokiga, och kvicksilvret hade krypit upp till måttfulla -20. Salut på er, småfåglar, våren kommer nog snart!